?

Ibland undrar jag verkligen hur folk tänker. En äkta känsla kan enligt mig inte dyka upp på en sekund. Det brukar ta ett tag, just därför förvånades jag extremt mycket då ett samtal igår natt förändrade en hel del av det jag tror på. Kände mig dränerad efter det och kunde inte göra mer än att krama handen som låg brevid mig. Where do we take it from here? Önskar ibland att jag kunde ta på mig andras känslor. Jag känner mig bara arg nämligen.
Dagen började rätt tidigt. Åkte in till stan med Katta som skulle fixa naglarna, jag åkte däremot vidare och mötte upp Rebecca vid Dejan för en kaffe. Vi gick sen och inhandlade Annas födelsedagspresent. Vi ska fira henne imorgon med middag och utgång, kan nog bli en riktigt grym kväll. Mer idag har jag hjälp mamma och Maria med en del grejer, lämnat vittnesmål över mobilen ang. Ramins misshandel, fixat lite mer med presenten till imorn och ska nu snart till Johan och äta middag. Åker nog ut till Katta efter det.
Väntar fortfarande på Sebbes adress, Ricke är lite seg med att ordna info tyvärr. Hittade igår Sebbes gamla brev från när han satt inne första gången, nu har ju historien upprepat sig, däremot har han bytt anstalt. Johnny har jag ingen aning om var han är och vad han gör men jag ler fortfarande åt hans brev. Brev är faktist väldigt mysigt, tycker det är synd att folk inte tar sig tid längre till att skriva för hand, det blir ju så mycket mer personligt då. Pratade med Patrick för första gången på sjukt länge i lördags och han berättade att han fortfrande har kvar breven jag skrev till honom när jag var 13 och nykär med bilder på mig och min kanin. Vad hände där liksom? Skriv mer brev. Over and out.