Give me a break

En vecka har gått och inte en endaste utgång sedan jag senast skrev.
Det är skönt på ett sett men känns ändå så tråkigt att missa så mycket kul! Desutom så kanske folk glömmer bort mig (?!?!) haha.

Skolans andra vecka är igång och jag har varit närvarande endast 2 dagar. What's up with that?
Skärpning! Men jag kan ju inte påstå att nånting där lockar mig.

Har hänt massa saker på sistone. Mycket jobbigt och lite bra.
En del saker känns som en spark i magen och mer än vad man borde klara av men man får ta ett djupt andetag och reda ut en sak i taget.
Det märks nu hur viktigt det är att ha riktigt goda vänner. Det känns skönt att veta att mina vänner vet att jag alltid kommer finnas där, no matter what och att veta att det är likadant tillbaka.

För övrigt lackar jag över vädret. Jag vill bara bort ifrån Sverige just nu. Funderar på att ta en riktigt solresa över sportlovet. Vore grymt skönt. Så får man se vilka man får med sig hihi.

Jag är tillbaka inne på spåret skvaller. Man får ju höra nya saker varje dag.
Att folk man festar med varit gifta och att återigen få bekräftat hur liten världen igentligen är. Jag menar, give me a break! Hur kan alla känna alla? Det blir väl så i en så pass inskränkt kultur med samma nöjen och eftersträvan. Delar vi samma tankebanor eller är det ett ytligt "måste" som gör att vi ideligen går i andras spår?

Jag är besviken på Tony som försvunnit på sistone. Jag antar att man inte kan räkna med hjälp inom vissa områden. Men varför överdriva sina tillgångar? Fast jag litar på honom.
Saknar Sebbe något fruktansvärt. Orkar inte skreva mer brev. Kom hem!
Sen undrar jag även över vissa saker som kommer hända nu framöver.
Festkommittén bör ha möte snarast och många personer bör kontaktas. Det är ju trots allt inte så långt kvar.

Vi får se hur allting blir.
Hade en dröm här om natten, undrar om den kan bli sann.
Hoppas hoppas!
Vore det inte trevligt om alla kunde få en önskan uppfylld?

Tudi´