En sann liten vän singlade ner på min panna, leken slog sina armar kring mig och bjöd till dans. På tiden då allting var busenkelt och bekymmer smälte bort på en endaste sekund. En oskyldig individ med världen för sina fötter som snart skulle få sin ögonbindel och famla fram på mörkrets slingrande stigar. Jag undrar var på denna väg ett vilorum står placerat. En paus från de oklara och alla dessa meningslösa signaler, uppmaningar och oskrivna regler. Dubbelmoralen är oöverkomlig.
Det lyste talang under skynket, det som avgränsat den tydliga barriär mellan förgånget och nutida. Jag kände ett sant medlidande och en samhörighet trots allting där i. Omständigheter som inte förflyttats en endaste millimeter utan storartat och med överaskande mod, tappert står kvar på dess exakta possition. En travande fingertopp som med ens kan riva ett decenium i småbitar. En frihet fylld av nostalgi.
Jag väntar ivrigt på grön gubbe med tillfredställelse och avklarenhet väntades på andra sidan. Med det här i sinnet läste jag en artikel idag. Trots att man inte ska tro på allt som skrivs i dagens skvallerspalter så måste jag erkänna att den faktist stämde i allra högsta grad. En klar bekräftelse på vad som väntas komma. Man ska våga prova sina vingar och möta sina rädslor men man får inte se bakåt. Det är så lätt att vara efterklok. Ett litet felsteg i ett förutspått mönster ställer till med drama. Du borde få en belöning. Trotts tappra försök och tillgjorda leenden finns nu ett slutgiltigt faktum. Jag tycker inte om dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar