Vår

Gårdagen var underbart solig och varm, likaså idag. Gick upp tidigt igår och mötte Debbie vid gymmet. Efter eget samt Core drog vi till Södra och myste i solen med vänner och bekanta. Efter det åkte vi ner på stan och shoppade. Ny klänning till födelsedagsfirandet, underkläder, linne och träningsbag. Succé.
Pratade med Sebbe i telefon när jag var på väg hem, ska antagligen träffa honom imorn. Kände knappt igen honom på rösten först, en effekt av att han aldrig till hundra procent varit sig själv förut. Det var alltid han, fast någonting var annorlunda. En värld utanför som så många inte känner till, det farliga. Tanken har slagit mig så många gånger varför vi ständigt dras till det som är så förbjudet. "Förbjuden frukt är den godaste".
Tyvärr kan jag inte säga emot. Enda sedan jag mötte "den nya världen" efter min traumatiska upplevelse har jag sökt mig till det som inte är bra. Är det ett sätt att vara annorlunda, eller är det för att fly från den banala, generella vardagen? I varje fall har det gett mig distans och självinsikt. Hoppas Sebbe fått detsamma. Min personliga åsikt är att man måste leva farligt för att verkligen känna att man lever. Adrenalinkickar som orgasmer.
Sweet and scandalous - en fantastisk livsstil.
Back to reality. Jag och Debbie var ute med hunden igår kväll och var med om ett litet drama. Ett äckligt psykfall attackerade Merlin. Med andra ord en man på ca 55 år mot en liten hund. Uppenbarligen var han antingen dyngrak eller heroinpåverkad. "Jag är inte rädd för din hund, skulle kunna sparka iväg honom tio meter bort". Jag skrek, han skrek och Merlin attackerade. Hoppas han blev skadad. Oerhört obehaglit.
Som tur var kom två killar och fick iväg mannen eftersom han vägrade gå därifrån. När allt lugnat sig gick vi tillbaka och pratade med dom och tackade för hjälpen. Visade sig att den ena killen jobbar som vakt på Solidaritet och White Room. Kände faktist inte igen honom. Men man kan ju inte ha koll på allt.
Känns återigen som om världen är för liten. Måste utomlands, snarast.