Evigt okapabel till att förstå : ett barn i en vuxenkropp.
Han dog och allting försvann : en otäck sanning.
De mest lyckliga stunderna : de hatade timmarna.
Famlande för ett fast grepp : det tredje fingret synligt.
Att se hur den sakta närmade sig golvet och brast sönder i miljoner småbitar om och om igen och samtidigt känna hur paniken greppar tag om förnuftet. Att inlåst och ensam låta bitarna återigen falla på plats och verkligen se vilken omöjlig situation man egentligen hamnat i. Vad gör man när man utifrån sakta inser vad som pågår men desutom är helt bunden mot att själv ta smällen. Jag såg dig ikväll sitta och totalt blåneka mot att nu någonsin gjort fel. Desperationen från motparten så synlig att allting annat totalstannat och frusit till is. Ansvarstagandet på minus. Jag förstår inte hur du tror att du kan valsa in och domdera runt som om du alltid funnits här. Du inser inte att det du har lika lätt försvinner. Jag ser hur sårad hon är, jag fattar inte att du inte reagerar. Jag hatar att du gör henne illa. Jag hatar att du tror att du tagit hans plats och att det är okej. Snälla få henne att inse att hon förtjänar någon mycket bättre. Hur ger man åter synen till en blind ängel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar