Genomgående kontroll som på sin höjd känns märkligt ynklig. Tankeställaren satte igång för länge sen och borde vid det här laget dött ut, men icke. En återkommande händelse som maxat tålamodet länge nog. En obefintlig kur skulle göra susen så räck mig manualen. Sanningsenlig höll sig känslan kantad, men har nu lämnat sin trygga famn. På osäker mark med begränsade möjligheter blir det genast så mkt svårare. En ren kraftansträngning att inte totalt byta till inåtriktning. Där vägar möts krävs stärkta motiv för vidareutveckling, känns därför extra svårt att släppa taget då det mestadels känns som famlande i mörker. Vela vidare kära vän. Jag tror ej på återvändo, varför kan jag då inte bara få dig att försvinna. Att finna ett centrum för klockren kommunikation men att samtidigt inte vara på samma våglängd. Total utlämning, varför så olidligt spännande. Life's a trip med ett snett leende.
Läste domen för någon dag sen. Satt stilla och tog till mig mer och mer. Det skrämmer mig att varje person har så olidligt många sidor. Medlidande hoppas jag att dom kanske äntligen lärt sig, alla tre. Det som för många tagit flera år kanske kan gå neråt i åldrarna. Tänker dock hålla mig opartisk även nu. Detta kära område som ligger míg nära om hjärtat och som gett mig så fantastigkt mkt dessa två år har samtidigt gjort att de flesta vid det här laget blivit totalt scitzo. Att lita på folk är i princip omöjligt, därför är jag mer tacksam än någonsin att se på de vännerna jag har som ständigt står trogna vid min sida. It's a fairytale, love you to death.
1 kommentar:
hej älskling!
Skicka en kommentar