söndag, maj 20, 2007

Mise à jour

Såg något på tunnelbanan igår som värmde och gav hopp. Känslan sitter i än idag och jag vet att det kommer gå vägen. Denna långhelg har varit innehållsrik, underbar, sårande och laddad. Tänker tillbaka och granskar händelserna trots stora minnesluckor. Det har inte varit såhär på länge och trodde att den tiden var förbi. När såna här situationer inträffar känns det som om alla år och all erfarenhet försvunnit, jag är ju faktist inte van vid att sånt här händer. Ute på okända vatten, n'importe quoi de pareil.

Återigen planeras det. Upplägget är perfekt, får se hur genomförandet går bara. Det är som med Parkour, det finns ett syfte bakom det hela som spelar ut i rörelserna, konsten att nå och ta kontroll. Ibland måste man helt enkelt skapa sina egna vägar och hjälpmedel. Att vara beredd på att omgivningen förändras på nolltid, att hela tiden utvecklas. Vous tenez devant moi, et vous ne pouvez pas encore le voir.

Tänkte på vad ett sms eller mms kan göra. En borttappad tråd som så lätt tas upp igen. Att en viktig relation som avtagit en tid återigen stärks på sina håll. Det är ett sant nöje att se att det i vissa fall inte krävs mycket för att åstadkomma en hel del. Je pense que nous serons forts à l'extrémité, et pour celle avec laquelle je joue seulement, vous serez désolé.

Camadego ©
Det är bara början, I belive in us and what we do. Snart så, håll andan.

Vous serez tous étonnés

Inga kommentarer: