Mycket nöje

Skallad la hon sig åter till rätta. Den enda possition hon kunde finna sig i, ett hopkrupet försök till själslig harmoni. Miljarder små ord singlande runt i ett endaste stort mysterium. Du brände mitt facit den dagen då du sprang bort med känslornas kista. Förtur till framtid sa du med gnistrande ögon, jag önskar att alla fick se. Hon tryckte den ihopskrynklade papperslappen tätt mot bröstet. Tankekartans brinnande uppgift för ett upproriskt bemötande. Räddslan som blivit allt mer eggande och det eviga bultandet understruket med en tomhet som alltmer väckte nyfikenhet hos obehöriga. Ett ärr som aldrig läker sade han och släppte loskan. Hon tappade andan och strök sig över kinden då hon spände sig allt vad hon kunde. Du gör mig ständigt sjuk.



Sebbe. Jag orkar inte bli besviken på dig en gång till. Ett år har vittrat bort och kvar står du på ruta ett. När kommer den dagen då du inser vad du gjort mig dig själv och de i din omgivning? Det är för smärtsamt att ständigt behöva lyfta dig ur dina bekymmer för att sedan se dig falla tillbaka i ditt försök till livsflykt. Det går inte att skaka av sig ett förflutet men det går att bygga nya grunder. Någonting fast och hållbart för en vidare utveckling som kan leda till en fungerande vardag. Du måste sluta fly. Jag kan inte kedja fast dig.
Till er andra som det flitigt planeras kring : Meet her at the love parade.