Det

Det finns en person som understryker allt det jag tror på. En person som jag ser mig själv i allt oftare. Någon jag tycker jäkligt mycket om. Någon som är som jag.
Ett uttalande idag fick mig att fundera på hur pass mycket vi sätter stopp för oss själva. Att vi inte använder vår maximala förmåga att få allt det vi eftersträvar. Alla har vi våra olika värderingar och individuella sätt att gå till väga under de mest surealistiska ögonblicken. Alla har även privata källor för sin egna drivkraft. Det som får oss att lyckas, ta oss fram samt nå våra mål. Att somliga människor har det som krävs och andra inte är naturens mysterium. Alla har vi olika förutsättningar men samtidigt så får man aldrig låta det begränsa en om man nu nödvändigtvis inte skulle ha det som efterfrågas för stunden. Jag tror stenhårt på att: vill man, så går det. Det gäller alla branscher. Den personen som jag talar om sa idag "vi är våra egna värsta fiender". Det är sant, riktigt sant. För att vara bäst måste man låta sig vara det. Att folk snackar om en är oväsentligt, det har alltid gjorts och kommer alltid att göras. Att hatas är att bli älskad. Twisted reality, i know. Som avslutning på detta vill jag återigen säga: i'll meet you at the top.