Har inte orkat skriva om detta i min blogg ännu, fick även reda på det allt för sent. Riccardo Campogiani's död som chockat så många. Det är helt sinnessjukt att någonting sånt här ens kan hända. Jag förstår det inte. Vi som alla borde vårda om våra liv och andras runt omkring oss. Jag kan inte med ord beskriva hur hemskt jag tycker att det här är. Hur många liv ska behöva tas innan folk på allvar förstår vad det är som pågår, att det inte är okej, att det faktist handlar om våra medmänniskor. Jag vet inte vad jag ska säga. Kände inte Riccardo eller någon av de misstänkta, är dock bekant till medlemmar av Catenacci familjen och vet hur stor sorg de nu bär på. Det är fruktansvärt. Det sägs ju att tiden läker alla sår. Lite mer än 6 år har gått sen min pappa dog och sorgen är lika svår än idag men på något sätt måste man acceptera situationen, annars går man under. Mina tankar och min familjs går till Campogiani familjen och alla anhöriga, nära och kära. Hoppas de på något sätt kan finna ro i sina hjärtan och tröst från alla oss som stöttar dem. Vila i frid Riccardo Campogiani.
Jag saknar dig Anton. Hoppas du har det bra där du är nu. Minns din minnesstund som om den vore igår. Det var så vackert alltihop och man kunde på något sett känna att du var där ibland oss. Samtidigt var det så hemskt ändå. Att träffa dina föräldrar och alla våra gemensamma vänner och se hur förkrossade alla var och är. Du finns förevigt i våra hjärtan och du är så otroligt saknad. Anton Lemnelius, våran hjälte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar