Rysningar, som om allting föll på plats.
Det som från att ha varit något främmande utökat till en stadig union med en enad åsikt.
Ett oväntat hopp om att allting ordnar sig och att ingenting är omöjligt.
En liten kraft från inre som förflyttar berg och svalkar eldar.
En gemensam puls som hörs vida över horisonter.
Den envisa kampen om ett evigt uttryck.
Kampen om att aldrig behöva be om ursäkt för en oförstådd kultur.
Som myntet mot bröstet, den obrytbara cirkeln.
Inandas livsglädjen, tiden är nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar